Annons:
Etikett01-frågor-allmänt
Läst 9293 ggr
Kanelbullen62
2010-03-31 18:46

Hjälp är det här verkligen sant!!!!!!

Är det någon mer som har råkat ut för det här?

Efter att ha pratat med ett katthem och jag behöver inte namnge det fick jag reda på att juridiskt är jag ägare till en upphittad katt så fort jag ger den mat.

Vi har haft problem med katter som söker skydd på en förskola där jag jobbar för att inte barnen på förskolan ska ha en katt som går i deras lekmiljö ser vi till att fånga in katten när vi fått det bekräftat att katten flyttan in.

Jag är då den enda som har möjlighet att ta hand om katten tillfälligt i hemmet tills att vi hittar ägare eller får plats i ett katthem.

Juridiskt var vi jätte dumma som värnade om djuret eftersom den nu enligt dom är min katt???? Jag har tagit kontakt med polisen och väntar på besked juridiskt. Vad som gäller eftersom jag blev tillsagd att JAG ska kastrera katten eftersom den numera är MIN?

Om jag då tolkar det juridiska vill jag varna ALLA KATTÄGARE att om någon matar er katt har ni inte längre någon juridisk rätt till katten och då ingår det alla tamdjur.

Frågan är vad som skulle hända om en häst sliter sig och jag ger den ett äpple? Är den då också MIN?

Min fråga är stämmer detta och har ni råkat ut för det här?

Nu vet jag inte hur jag ska hantera den katt som vi tog vara på eftersom jag nu har ansvaret för den men har aldrig haft som syfte att äga katten.

Om jag släpper tillbaka katten gör jag fel.

Om jag avlivar katten gör jag fel.

Vad ska jag göra?

HJÄLP!

Annons:
Hawknestgrove
2010-03-31 19:34
#1

Juridiskt sett är du ansvarig för katten ja, då du matat den en längre tid. Men säg mig, har du inte tagit kontakt med något katthem och försökt få in den där? MEn vem har sagt att du ska kastrera katten? Ok, det gör det mycket lättare när du ska sälja den. Problemet är ju, att  katter inet har krav på att IDmärkas. då hade  det aldrig varit ditt problem, som du nämner exemplet med hästen. De ska ju vara idmärkta och ha pass,

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

martdat
2010-03-31 20:09
#2

ja ägaransvar tar man på sig när man matar en hemlös katt, men har katten en ägare (har den ju förhoppningsvis) Så äger ju ägaren den ändå,  däremot om ingen ägare hittas så blir den din efter  tre månader har jag får mig. Förhoppningsvis finns en ägare. anonsera o sätt lappar, anmäl upphittad hoss polis,  och nej, man kan inte mata ett rymt djur vare sig häst elr annat och hävda ägarrätt sen, Glad dagis, ja hoppas att det bara är en oansvarig ägare som låter katten vara ute i tätbebyggt område,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Kanelbullen62
2010-03-31 20:31
#3

Ja då stämmer det då vet i tusan hur det ska gå. Vilket dilemma att hjälpa eller inte hjälpa. Jag har aldrig läst information om det. Matar du katten är den din.

Jag tog först kontakt med polisen och anmälde katten som sa att jag skulle ringa "katthemmet". Polisen sa att de kör ut och hämtar katten. Om det varit en hund skulle polisen själva hämtat hunden. De talade om vem jag skulle ringa och eftersom det var stängt fick jag vänta med att ringa nästa dag. Jag ringde kattehemmet och de sa att de inte kunde hämta för det var fullt. Katten kan inte vara kvar på förskolan. Sen sa de att jag skulle sätta in annons, sätta upp lappar och så vidare. Att jag skulle kolla om den var chipad och det har jag gjort. Sen har jag ringt runt för att se om det finns någon plats på något annat katthem. Vilket det inte gör. Ett av dessa katthem sa att katten var min och att jag omedelbart ska kastrera den. Personen som sa att jag skulle omedelbart kastrera katten jobbar i form av ett samarbete med det andra kattehemmet som jag enligt polisen skulle ringa. De skulle enligt polisen komma och hämta katten direkt.

martdat
2010-03-31 20:54
#4

synd att polisen tar för givet att katthemmen kan trolla fram platser så på ett ögonblick,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

gopersikan
2010-04-01 15:02
#5

Jag hamnade lite i samma situation med Lucas, som jag nu är jourhem åt.

Jag visste att om jag började mata honom och släppa in honom så tog jag på mig ansvaret för honom, men jag trodde man kunde få mer hjälp från polis/katthem osv.

Det som blev min lösning var att jag nu som sagt är jourhem åt honom.

Jag ringde till massa katthem och djurföreningar, och det var bara en enda som frågade mig om jag kunde tänka mig att vara jourhem tills han får ett nytt hem, eftersom deras katthem var fullt.

Alla andra ställen jag ringde till sa bara helt kort att jag numera betraktades som Lucas ägare och att de hade fullt i sina katthem och kunde därför inte hjälpa till alls.

Så om du har möjlighet att ha honom(eller henne) hos dig ett tag kan du ju kolla upp vilka föreningar som använder sig av jourhem och kontakta dom igen och säga att han kan bo hos dig tills han fått ett nytt hem.

Vanligtvis får du som jourhem stå för mat och sand, medans djurföreningen står för veterinärkostnader (därmed blir han kastrerad och id-märkt mm.). Och förhoppningsvis lyckas ni hitta ett nytt hem åt honom tids nog.

Annars är det väldigt svårt (det var det i alla fall för mig eftersom jag inte hade ekonomi till att kastrera, vaccinera osv själv).

Har du möjlighet att kastrera honom själv så är ju det kanon, kanske att det ibland är lättare att hitta en ny ägare på egen hand än via en djurförening (ingen aning om det, men försöker du omplacera honom själv så är det ju inte lika många krav som ska uppfyllas, bara de krav du själv sätter upp).

Det är nog ingen tröst, men jag kan säga att jag vet precis hur det känns när man sitter där och inte har en aning om vad man ska ta sig till. Man har försökt hjälpa, men blir i stället helt hjälplös.

För mig fanns inte alternativet att avliva Lucas, och inte heller att låta honom komma och gå som han ville (han hade i princip flyttat in hos mig efter ett tag haha) eftersom jag redan hade två honkatter och Lucas var okastrerad. Hade han varit kastrerad hade jag nog banne mig övervägt det sista som en lösning, men nu var han ju inte det, och jag själv hade inte råd att kastrera honom.

Nu är min situation löst för stunden och både jag och Lucas kan andas ut lite, jag hoppas verkligen det löser sig för dig också! Ge inte upp!

martdat
2010-04-01 19:51
#6

prio ett är ju med att kolla så att han inte har en ägare redan,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Annons:
Hawknestgrove
2010-04-01 19:58
#7

ja, du har ju fått toppen tips av gopersikan….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

gopersikan
2010-04-01 22:25
#8

#6  Självklart är ju prio nummer ett att se om någon saknar katten.

Det jag gjorde var att ringa polisen och katthem (som du redan gjort), sätta upp lappar i området, annonsera i lokaltidningen, annonsera på blocket, annonsera på massa olika kattsidor på nätet (inkl. katthemmens hemsidor).

Jag satte även ett halsband på Lucas med en adresscylinder där jag skrev "äger du denna katt? ring isf…" och så mina telefonnummer. Fast det är ju mer aktuellt om katten går in och ut, du verkar ju ha honom/henne inne nu.

Det var väldigt mycket jobb med sökandet efter ägaren med annonsering osv, jag var helt slut där ett tag, men det är det i slutänden värt. Det kan ju faktiskt hända att någon saknar katten, om man har tur. Och om ingen hör av sig så vet man i alla fall att man gjort allt man kunnat.

Men som sagt, något av katthemmen du pratat med, eller någon kattorganisation borde kunna hjälpa dig bättre, t ex genom att erbjuda dig att vara jourhem (om det nu är ett alternativ för dig).

Det är ju väldigt stressande att ha en katt hemma som man inte vet om den är hemlös eller inte, det var det åtminstone för mig, jag grubblade och oroade mig som bara den hela tiden…

Kanelbullen62
2010-04-11 13:23
#9

Tack för alla tips.

Ja katten finns fortfarande hos mig i ett rum medans de andra dvs mina egna katter får vistas i resten av lägenheten.

Just nu håller jag på att hantera katten så mycket som möjligt. Den fungerar inte tillsammans med mina egna katter speciellt min kastrerade hankatt.

Hon kommer när jag lockar på henne och jag bjuder in andra för att hon ska vänja sig med andra människor. Hon kommer endast fram om jag sitter brevid och lockar på henne. Då kan hon tänka sig att hälsa om jag är i närheten. Annars gömmer hon sig och har avstånd.

Jag mår dåligt av att se djur fara illa så katten får vara här tills att någon kan ta hand om henne. I området har vi haft flera katter som varit utslängda bland annat en kattunge som låg mellan högt trafikerade vägar. Jag lokaliserade kattungen genom att den tjöt. Den var så smutsig att jag blev svart om mina händer. Det har nu inte varit så många hemlösa katter i området, tack och lov.

Det värsta men det bästa var ändå vildkatten som födde ungar under vintern för ett antal år sedan. Då beslöt vi tillsammans med jägare och bostadsbolag att försöka fånga in katterna. Jag skulle först göra ett försök. Det tog tre månader innan jag fångat in hela familjen. Hungern tvingade vildkattsmamman att komma allt närmare mig. Tillslut åt hon vid mina ben men vad hon lät. Jag siktade in mig på att få hennes förtroende först. Samtidigt lärde jag känna kattungarna. Vem som var mest modigast och mest räddast. De som var ängsliga och rädda fångade jag in först.

Jag fick sedan arbeta med att göra alla hanterbara och sov under köksbordet varje natt. Den mest rädda av kattungen fick stanna kvar hos mig och näst räddast ordnade jag ett hem för. De andra fick hem via djurskyddsföreningen men de var lite tuffare.

Alla fick nya hem och trots att de var vilda är de mycket speciella katter och mycket älskade av sina ägare. De skulle ha avlivats om jag inte lyckades med att göra dem hanterbara, så jag kämpade på.

För att kunna nå ut till alla för någon kan ju ha sett något eller hört något även om de själva inte har djur. Har jag startat en facebook grupp som är öppen för alla. Vi längtar hem. Jag hoppas att den kan hjälpa till med att öka möjligheterna till att någon hittar hem.

Vi längtar hem

Hawknestgrove
2010-04-11 13:57
#10

Så underbart av dig. Det kommer nog att funka så småningom! MEn det går inte fort och det kanske aldrig blir så att kissen kommer att acceptera andra människor så länge du fins i närheten. Den lilla är nog tacksam att du tog dig an den lilla!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Katthemsmatten
2010-04-13 18:02
#11

#9. Jättebra jobbat! Men jag vill göra en liten korrigering: det är inte vildkatter du fångat in utan FÖRVILDADE katter. Vildkatt är en egen ras, väsentligt större än felis domesticus som alltså är den huskatt vi har. Vildkatten lever företrädesvis i bergskedjorna i sydligaste Europa.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Hawknestgrove
2010-04-13 18:07
#12

ja, sakta men säkert så ska vi väl få bort det ordet vildkatt. Här vore kanske en särskrivning vara på sin plats! För den riktiga vildkatten utrotades för 6000 år den här i vår landsända.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Katthemsmatten
2010-04-14 12:51
#13

#12 Tycker definitivt att förvildad är bättre än särskrivning. Det handlar i majoriteten av fallen verkligen om djur som blivit övergivna, i första eller andra, tredje…. generation

Medarbetare Hittekatter iFokus

Annons:
Hawknestgrove
2010-04-14 16:29
#14

Visst har du rätt…. men Rom byggdes inte på en dag. så det är i alla fall ett steg i rätt riktning

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Upp till toppen
Annons: