Många kattägare verkar tro att - om någon hittar katten - så har man som kattägare åtminstone tre månader på sig att få tillbaka katten. Men riktigt så är det inte.
Hörde t ex nyligen en debatt (där polis och andra aktörer ingick) och där det hävdades att omärkta huskatter har ett så pass ringa värde att de inte ens omfattas av hittegodslagen till skillnad från t ex id-märkta katter och katter som uppfattas vara raskatter.
I hittegodslagen står också att "är förvaringen av djuret förenad med stora kostnader eller om det finns särskilda skäl bör polismyndighet låta sälja djuret tidigare än de tre månader som stadgas i 4 § hittegodslagen och beträffande hund de tio dagar som stadgas i 4 a § hittegodslagen. Kostnaden bör bedömas med utgångspunkt i djurets värde. Särskilda skäl kan vara att djuret är så speciellt att en lämplig fodervärd inte kan hittas. Har djur tillfallit staten enligt hittegodslagen kan i vissa fall djuret avlivas med stöd av 5 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Innan beslut fattas om avlivning bör lokal djurskyddsorganisation få möjlighet att omhänderta djuret".
Många upphittade omärkta huskatter skrivs ju t ex över på katthemmen redan efter någon eller några veckor (de katterna har f ö verkligen tur, för då får de vanligtvis en andra chans!). MEN är katten omärkt, rädd, och börjat bli förvildad är risken stor att katten istället tas för "en vildkatt" och dessa katter avlivas i många fall.
Vad jag vill få fram är att det är VIKTIGT att kastrera, id-märka och registrera sin katt (i SKKs eller SVERAKs id-register). Det är många gånger en livlina för katten om den kommer vilse eftersom ID-märkningen i kombination med registrering gör att den som hittar din katt också har chansen att hitta dig!
Även innekatter bör vara id-märkta eftersom de är mycket vanligt att innekatter kommer ut av misstag (genom fönster/dörrar/transportburar som går sönder/katten sliter sig på koppelpromenaden o s v).
