Annons:
Etikettsolskenshistorier
Läst 32228 ggr
Lena
2009-05-30 14:38

Hemma efter 9 år!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Muffin är en grann huskatt som nu hunnit bli 12år. Sommaren 1997 lyckades han smita från sin familj i samband med en koppelpromenad. Nu är han lyckligt och väl hemma igen, men det skulle ta hela 9 år. Läs om Muffins märkliga historia!

Muffin är en hittekatt som kommer från Djurens Samarittjänst utanför Göteborg. När han var ca ett år gammal blev han adopterad av familjen Larsson, som redan hade honkatten Kajsa. Katterna kom bra överens och Muffin anpassade sig snabbt i sitt nya hem i  Göteborg.

Varje sommar brukade familjen ta med sig katterna på semestern, som de tillbringade i Varberg. Där fick katterna promenera i koppel. Hemma i Göteborg var de annars innekatter. En sommardag 1997 blev Muffin skrämd och lyckades slita sig ur kopplet. Inom loppet av en sekund var han spårlöst borta.

Familjemedlemmarna gjorde allt som stod i deras makt för att återfinna Muffin. De letade, satte upp lappar, ringde polisen och bad om goda råd från Djurens Samarittjänst. De gick även runt till alla grannar i området. Men Muffin var som uppslukad av jorden. Semestern tog slut samtidigt som hoppet började sina. Familjen fick åka hem utan sin kära katt Muffin. Månaderna gick och blev till år. De insåg till slut att de troligen aldrig mera skulle få se honom.

Vintern 2006 var ovanligt sträng i hela landet. En kall vinterkväll dök det plötsligt upp en smutsig och hungrig katt på altanen till ett hus i Varberg. I huset bodde en familj med hjärtat på rätta stället. De lät den frusna kissen komma in och värma sig. Kissen var både trött och hungrig. Den åt som en häst och sov sedan både länge och väl inne i den sköna stugvärmen. Plötsligt fick kvinnan i huset se att kissen hade en öronmärkning.

Efter ett par dagar fick familjen Larsson ett telefonsamtal från Varberg. "Jag tror att vi har er katt här" sade den kvinnliga rösten i andra änden. Det verkade först osannolikt för det var ju trots allt 9 år sedan Muffins försvann. Men ID-märkningen stämde med den som Muffins hade haft. Det blev ilfart med bil ned till Varberg där ett kärt återseende väntade. För visst var det katten Muffin som hade återkommit.

Muffin efter återkomsten

Muffin efter återkomsten

Muffin var, förutom att han var ganska smutsig, inte illa medfaren på något annat sätt. Han var vid gott mod och visade inga tecken på skygghet. Var hade han varit alla dessa år och varför hade ingen upptäckt hans öronmärkning? Dessa frågor får vi aldrig veta svaret på.

En sak är dock säker, utan ID-märkningen hade Muffin aldrig hittat hem.

Har du inte ID-märkt din katt så gör det redan idag, imorgon kan det vara försent.

Muffin är idag en mycket nöjd och glad katt som bor hos sin Lill-Husse som vid förvinnandet var 17 år och nu hunnit bilda egen familj. Att han är en högt älskad kisse behöver knappast nämnas.

© Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Alexej
2009-05-30 14:52
#1

9 år! Det är fantastiskt!

Jag hade också en katt en gång, en hittekatt. Tror hon var en Norsk Skogblanding. Molly-Polly Vasstand.

Hon var jätterädd för alla och allt. Gick bara till hennes kattoalett bakom soptunnan och snabbt in igen. Men en tidig morgon kom hon inte in. Jag gjorde allt, massviss med lappar, polisen och fick en artikel med i tidningen. Tittade på jättemånga liknande katter. Men inget.

Är säker på att hon blev stulen. Hon är ID-märkt och står fortfarande på mitt namn. Det är snart 10 år sedan men jag hoppas fortfarande…

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Denna kommentar har tagits bort.
Lena
2009-05-30 15:21
#3

Den här sanna historien visar att man aldrig ska ge upp samt hur viktigt det är med ID-märkning!

Har du inte ID-märkt din katt så gör det redan idag, imorgon kan det vara försent.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Debattia
2009-05-30 23:10
#4

Helt fantastisk historia. Här ser man också hur lätt dom kan försvinna och hur viktigt det är med id-märkningen.

 

Debattia

 Den skygga kattens hemsida!

 

 

E-meli
2009-06-22 12:03
#5

Helt fantastiskt ! Så kul ! :D

quinn
2009-07-01 21:46
#6

Visst är det fantastiskt. Jag vet att de kan dyka upp igen men just nu känns det tufft att inte få se Nicke på flera år.

Hade själv en arb kamrat som en dag fick ett tel.samt till jobbet. hon jobbade inte den dagen men kvinnan berättade att en katt råkat i bråk med hennes katt. Katten var öronmärkt och stod på min arb. kamrat som 7 år tid ägt katten men pga avundsjuka från kattens sida då bebis kom i huset hade katten lämnats till en svåger 2 mil bort.   katten försvann kort därpå.

Nu hade alltså katten dykt upp dit familjen flyttat 3 mil från hans dåvarande hem. 

nu befann den sig alltså inte långt borta ifrån sin älskade första matte, men hur hittade han? och så fick han komma hem förståss.

katter är ett fantastisk djur! //quinn     " hjälp Nicke hitta hem"

Annons:
Hennum
2009-08-03 19:24
#7

helt otroligt, den där historien. Men nu har ja bara o fortsätta hoppas angående Bertil. Har ju trots allt inte hört något dåligt än.

/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

MissGreen
2009-09-19 01:20
#8

kissar är märkliga och fantastiska djur. är det rovdjursinstinkten som gör att en del sticker ut i friheten och lämnar oroliga mattar och hussar bakom sig?

det är tur att många klarar sig så pass väl ändå som dom tycks göra.

misty89
2009-12-19 15:11
#9

helt otroligt! Skrattande

Mirjami-78
2010-01-06 23:15
#10

Vilken härlig historia!!!Skrattande

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Hawknestgrove
2010-01-06 23:40
#11

ja den visar att man inte ska tappa hoppet!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Yred3
2010-02-10 03:26
#12

Natten mot torsdag försvann vår KISSE, i Boden.

Sonen kom hem med honom för snart 7 år sen, då var han ca 10-12 v gammal. Magrare kattunge har jag aldrig sett. Han var även mycket skygg, rädd för flickor och barn. Efter ett år fick jag veta vad som hade hänt. Men med mycket kärlek löser man nästan allt, och att han fick vara med hela tiden, ha någon nära. Han är grårandig med vit fyrkant på bröstet, vita "sockar" på tassarna, skimrar i gult på magen. Saknar en klo fram. Han är utekatt som brukar komma hem, han är vaccinerad men inte kastrerad, och dessvärre inte ID-märkt. Har haft många halsband, är utan nu. Han är mycket klok, lyder familjen. Vi såg kattspår dagen efter och även nästa dag, men sen har vi sett något.Vi var borta under dagen. Vi har fått mycket snö, haft -25 grader på natten. Han har varit borta tre gånger under dessa 7 åren. Har stort revir, men har inte märkts i närområdet. På semestern när han reser med oss är han innekatt och går på låda. När vi åker till stugan ligger han i någons knä. Känner igen ljudet från våra bilar, så jag har åkt runt och tittat.

Hawknestgrove
2010-02-14 22:16
#13

Oj… inte kastrerad, då kan han gå långt…….

jag tar och flyttar ditt inlägg till rätt avdelning!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
E-meli
2010-02-19 17:10
#14

Jag har haft katter hela mitt liv. Det kanske inte är så länge men har alltid haft både katt och hund undermina 14 år :))

Vi har haft mest utekatter eftersom vi bor på en bondgård ochkatterna har förökat sig.

4 av våra katter flyttade eftersom våran granne matade dom(men vanlig "människomat") Och i såg  nog inte nån av katterna på flera år. En dag så kom en av katterna hem. Han var sjukoch låg bara ner. Det verkade som om han hade ätit något gift elr nått. För han var helt uttorkad. Vi försökte rädda honom men han var redan för sjuk. Min pappa tog med honom och sedan sköt dom honom så han slapp lida. Men jag tycker fortfarande det är lite lustigt att han kom hem när han va sjuk och la sig utanför huset och jamade…

Hawknestgrove
2010-02-23 23:12
#15

Ja sån katthållmning är ju den sämsta tänkbara.  KASTRERA!!!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[SoooL]
2011-04-06 19:34
#16

Underbar historia! Man blir alldeles varm i kroppen över ett så lyckligt slut.

[SoooL]
2011-04-06 19:34
#17

Dubbelpostning.

Siggebus
2015-04-13 12:33
#18

Jag funderar på en sak: Gör man fortfarande tatueringar i öronen eller chippas alla nu för tiden?
Tänker också vilket som är bäst? Tatueringen ser man ju med en gång att de har men chippet?
Vad tycker ni är bäst?

Uppkatten
2015-04-13 14:38
#19

Det finns möjlighet att tatuera också. Har man en katt som ska gå ute så tycker jag att man bör ha både chipmärkning och öronmärkning.  Öronmärkningen är visserligen mer "synlig" men blir ofta otydlig och svårtydd med åren. Chipmärkningen kräver att katten scannas av men är lättare att söka på i registren (d v s du får fram ett korrekt ID-nummer som du kan använda när du söker kattens ägare).

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

[[eskils_]]
2015-04-13 18:17
#20

#18 Vare sig man öronmärker eller chipmärker (eller båda 🙂) så är det viktiga att man registrerar märkningen också, i DjurID eller Sverak, så en upphittare kan se vem som äger katten. Utan registrering är märkningen meningslös!

Annons:
Upp till toppen
Annons: