Annons:
Etikettsolskenshistorier
Läst 33015 ggr
SaraC
2010-04-07 01:03

Gottfrid - En innekatt på rymmen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den 14 december 2009 försvann vår Gottfrid hemifrån. Här berättar jag om hans försvinnande, sökandet efter honom och resultatet av vårt letande.

Gottfrid

Gottfrid

En förmiddag i december hade jag bråttom hemifrån. När jag var halvvägs ut genom ytterdörren kom jag på att jag glömt nyckeln och jag backade några centimeter och började leta i nyckelskåpet bredvid mig. Ytterdörren var nästan stängd och jag hade foten emellan den och dörrkarmen. Varken katter eller hund här hemma brukar vara det minsta intresserade av att försöka ta sig ut så jag reflekterade inte över att dörren inte var helt stängd och jag höll inte heller stenkoll nedåt mina fötter.

När jag hittat nyckeln, låst dörren och precis var på väg att börja gå ut mot bilen fick jag en obehaglig känsla i magen. Jag önskar att jag lyssnat på den känslan. Den sa "tänk om", "tänk om någon av djuren har smitit ut". Men jag svarade bara mig själv med att jag var löjlig och att det var omöjligt att någon av djuren smitit förbi mig. Så jag kikade bara snabbt runt omkring och skyndade sedan till bilen. Den där obehagliga känslan, "tänk om", hängde över mig hela tiden medan jag var borta. När jag kom hem igen hade jag ont i magen. Jag mötte min hund Eros och min ena katt Gustav i dörren. Jag slängde av mig ytterkläderna och började kika runt efter vår andra katt Gottfrid.

Gottfrid flyttade hem till oss i april 2009. Han är en liten, helsvart och mycket speciell katt. Vi vet inte mycket mer om honom än att han kommer från ett katthem och kom dit efter att hans ägare inte längre kunde ta ansvar för honom. Han är mycket, mycket busig och lekfull, och han är nyfiken och förtjust i sällskap men väldigt skygg för främmande.

Gottfrid

Gottfrid

Jag vände upp och ned på hela lägenheten, men Gottfrid fanns ingenstans. Gråtande ringde jag upp min mamma som genast kom upp. Tillsammans gick vi först runt i lägenheten igen och sedan flera timmar i området, men ingen Gottfrid. När sambon kom hem kände jag mig som en förrädare, en svikare och som världens sämsta djurägare. Även vi gick ut och letade. På vägen in igen tittade vi under presenningen som täcker våra utemöbler på framsidan. Sambon ropade att Gottfrid satt under presenningen! Vi smög oss sakta och försiktigt in från varsitt håll och trodde att vi skulle kunna få tag i honom. Usch, vad jag ångrar det! Gottfrid blev rädd och stack iväg. Vi letade efter honom i minst en timme efteråt men utan någon lycka.

Sedan följde många dagar av letande. Varje dag letade vi varje ledig stund. Vi hade med oss mat och leksaker som vi lockade med och vi ropade på honom. Vi frågade runt bland grannarna och folk vi mötte. Vi skrev ut lappar och satte upp i området och senare tryckte vi upp fler lappar som vi lade i alla i områdets postlådor. Vi ringde katthemmet här i stan samt Polisen och anmälde Gottfrid som försvunnen och vi efterlyste även honom på nätet och i "Pias Blogg" hos Borlänge Tidning. Vi kontaktade till och med en djurkommunikatör. Dagen efter att Gottfrid försvann fick jag låna en fälla från kommunen, den ställde vi utanför vårt köksfönster och vi laddade och bevakade den så gott som hela dygnen. Om nätterna hade vi även köksfönstret öppet.

Vi fick många samtal från folk som trodde sig sett vår Gottfrid, en del beskrivningar stämde inte alls överens med honom medan andra verkade möjliga och det hjälpte oss att hålla hoppet uppe. Det snöade så gott som varenda dag Gottfrid var försvunnen och temperaturen låg runt -20. Jag såg en svart katt som jag trodde var Gottfrid två gånger under tiden han var på rymmen. Den var på för långt avstånd för att jag skulle kunna se ordentligt och han ville inte komma fram när jag lockade utan sprang ifrån mig.

Gottfrid

Gottfrid

En förmiddag fick jag ett samtal från en man som just sett en katt vars beskrivning stämde väl in på Gottfrid. Jag kastade mig genast ut och till platsen där katten blivit sedd. Efter en stund såg jag katten inne på en gård, men när jag satte mig ned och lockade på honom sprang han iväg. Min mamma och min moster kom för att hjälpa mig att leta och vi smög efter den lilla svarta katten bland hus och gårdar. Efter en stunds jakt sprang jag hem och hämtade vår andra katt Gustav, vi tänkte att "Gottfrid" kanske skulle komma fram till oss om Gustav var med.

När jag kom tillbaka med Gustav i famnen stod katten stilla på en trapp framför mamma och moster och mamma ropade åt mig att skynda dit och titta om det var Gottfrid. Nu när jag kom närmre katten såg jag genast att det inte var Gottfrid. Den här katten hade dessutom öronmärkning och det har inte Gottfrid. Vi var väldigt, väldigt nedslagna när vi gick tillbaka hem. Vi hade ju varit så ivriga och trott att det verkligen var Gottfrid vi fått upp spåret på och så var det inte det. Jag var ledsen och nere hela dagen och kände för första gången hur allt hopp om att få återse min lilla katt försvann. Gustav var också deppig. Han är vanligtvis världens matvrak, men under tiden som Gottfrid var borta åt han nästan ingenting.

Den kvällen hade vi bestämt att vi skulle prova att flytta fällan till en granne där en svart katt setts stryka runt. Vi valde att vänta tills klockan blivit en elva, tolv på natten för att det skulle vara lugnt i området. Jag var ledsen och uppgiven och grät hos sambon som tröstade med att han var säker på att vi skulle hitta Gottfrid och att han kände på sig att det skulle bli ikväll. Jag var så nere att hans hoppfullhet inte alls smittade av sig på mig.

Gottfrid

Gottfrid

Så började vi förbereda för att flytta fällan. Jag gick ut för att hämta in det gamla betet från fällan. När jag kom ut hade luckan slagit igen. Jag kände inte ens ett pirr i magen utan tänkte att den väl bara blåst igen, den var ganska ranglig. Men jag gick in igen och sa till sambon att han skulle följa med ut så vi kunde se efter. När jag lyste med ficklampan såg jag att det faktiskt var något i fällan! Men det såg väldigt stort, burrigt och grått ut. Sambon lyfte fram fällan och jag kunde lysa igen och titta efter bättre. Nu såg jag tydligt en svart, smal kattsvans!

Vi skyndade in och stängde in oss och fällan i badrummet. Ägaren till den svarta svansen jamade misstänkt likt Gottfrid. Vi öppnade luckan och där var han! Mager som en skrika, burrig och kall, men det var han! Jag hoppade upp och ned av lycka. Jag tror aldrig vi varit så glada här hemma. Det här var den 22 december, så vi fick den bästa julklappen vi kunnat önska.

Gottfrid gick omkring här hemma och pratade konstant. Han drack massor av vatten, åt lite och gosade som en tok med oss, Gustav och hunden. Så småningom kröp han upp i vår säng och där låg han sedan och spann i så gott som två dygn. Idag är han sitt vanliga galna jag igen. Vi har satt upp en grind i hallen så att djuren inte kommer fram till ytterdörren. Fast Gottfrid verkar inte ett dugg intresserad av att rymma ut på äventyr igen, det verkar ha räckt med en gång. Det tycker husse och matte med.

Gottfrid & Gustav

Gottfrid & Gustav

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Annons:
Hawknestgrove
2010-04-07 14:55
#1

ja lille Gottfrid. MEn han kom tillrätta sen va?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

SaraC
2010-04-07 16:38
#2

#1 Ja. Är inte klar med artikeln än, datorn ville inte som jag ville igår kväll.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Hawknestgrove
2010-04-07 16:49
#3

haha ja de har ett eget liv… Lille Gottfrid……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

SaraC
2010-04-07 17:19
#4

#3 Ja, vår lille skruttunge Kyss

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Nathalies3
2010-04-09 14:16
#5

Vad glad jag blir för er skull att er Gottfrid hittade hem igen. Dock sved det till ordentligt i mitt hjärta då vi lilla hankatt Malte försvann för 1 år sedan. Jag ljuger inte när jag säger att jag tänkter på honom varje dag. Han var vår första katt och det var ett stort steg för mig och min sambo att skaffa honom tillsammans. Han var/är en otroligt charmig, nyfiken och söt liten katt. Hoppet om att vi ska få se honom igen, då vi flyttat och då det gått så långt tid, är mycket mycket litet. Vi hoppas att han har hittat en ny familj och att han har det bra vart han än befinner sig. Vi har två nya katter nu och självklart älskar vi dem men Malte kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

SaraC
2010-04-10 01:26
#6

#5 Ja, vi är så otroligt glada och tacksamma över att vi fick tillbaka honom!

Jag förstår dig, även om vi inte var utan vår älskling så länge så kommer jag alltid minnas hur otroligt hemskt det var att inte veta och att gå och undra Rynkar på näsan Hoppas också att er Malte hittat ett nytt fint hem där han har det bra.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Annons:
Kickilu
2010-04-21 14:15
#7

Vilken solskenshistoria det blev tillslut. Min Bamse-liten försvann för två år sedan, var också svart och väldigt speciell. Känner igen mig i hur man kastar sig iväg när någon tror att de sett katten, alla fällor man vittrat med fel katt i. Dessutom sov vår katt alltid inne, gick aldrig nära en bilväg så jag förstod redan första natten att nåt var galet. Tyvärr hittade vi aldrig honom eller några rester. Går inte en dag utan att tankarna går till honom. Jag är så glad för din skull.

Labolina_73
2010-04-22 12:13
#8

Men vilken härlig historia…. :-) Underbar läsning..

//Linda

SaraC
2010-06-09 17:57
#9

#7 Ja, jag vet inte vad jag gjort om inte Gottfrid kommit tillbaka, så lider verkligen med er! Rynkar på näsan

#8 Tack för det Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Hawknestgrove
2010-06-09 22:40
#10

ja man ska inte ge upp i första taget…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

venla
2010-06-22 14:59
#11

Åh, vad härligt att Gottfrid kom hem igen! Jag laddar med solskenshistorier för att hålla hoppet om min egen bortsprungna katt uppe.

Dittan
2010-08-01 00:54
#12

Vad det var roligt att läsa om Gottfrid. Han är på pricken lik min Sigge som försvann 23 juli nu 2010. Har också letat och satt upp lappar, men inte hittat katten. Just ovissheten av vad som hänt är så jobbig, man hinner ju tänka så många hemska tankar.

Hade tänkt att Sigge skulle vara en innekatt men när snön försvann så blev det så att han gick ut.Har gått jättebra tills nu.

Han blev alltså borta här i Kungsbacka, nu kan jag bara hoppas , det är ju iallafall inte vinter nu.

Er katt var borta i 8 dagar då och det har det gått nu sedan Sigge försvann.

hälsningar Sigges ledsna matte

Hawknestgrove
2010-08-03 01:18
#13

hoppas sigge hittar hem…. vi håller tummarna!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
dorthe
2010-08-10 16:29
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

det var ett lyckad slut,fick tåre i ögonen,jag selv kom av med min katt i 2 veckor en vinter hun hadde varit inne stängt i ett drivhus i 2 veckor jag blev jätte glad att se henne men så försvan hun igen men denne gång hadde det gåt galet så nu er snady i katt himlen och gottar sig.

SaraC
2010-08-14 22:03
#15

#11 Håller tummarna att du får tillbaka din älskling!

#12 Vad kul att höra om en liten "tvilling" till Gottfrid, men tråkigt att höra att han är borta! Rynkar på näsan Hoppas att han hunnit kommit hem igen eller kommer hem snart!

#14 Vad trist att höra Rynkar på näsan

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

vindfrost76
2011-08-25 00:53
#16

Glad gud så skönt att han hittade hem igen.Jag har haft 2 st katter på rymmen buddy och chip<3 buddy var borta i 5 dagar,han hadde blivit inlåst i grannens föråd.Chip var på äventyr och sedan bortmatad av några rika grannar.Vi gjorde precis som ni och ringnde sadias ena dotter sivgun och hon hade rätt i allt,nästan,hon är ett medium.Chip får jag fortfarande hämta in varje kväll från lyxvillorna,där dom tar inn henne och ger henne mat.GRR vi ger katterna royal canin här hemma.mvh anne

Hawknestgrove
2011-08-25 22:30
#17

ja, detta visar, att man inte ska ge upp i första taget…

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[[eskils_]]
2014-12-25 18:30
#18

Puttar upp berättelsen om lille katten Gottfrid som sprang bort och återkom till sina lyckliga ägare lagom till jul… 🎁

Upp till toppen
Annons: