Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (6) Senaste inläggen

01. Frågor och allmänt 02. Solskenshistorier allmänt 03. Katter som hittade hem 04. Skåne län 04.1 -- Trelleborg 04.2 -- Malmö 04.3 -- Lund 04.4 -- Landskrona 04.5 -- Helsingborg 04.6 -- Ängelholm 04.7 -- Kristianstad 04.8 - - Ystad 05. Blekinge län 05.1 -- Karlshamn 05.2 -- Ronneby 05.3 -- Karlskrona 06. Hallands län 06.1 -- Halmstad 06.2 -- Falkenberg 06.3 -- Varberg 06.4 -- Kungsbacka 07. Kronobergs län 07.1 -- Växjö 08. Kalmar län 08.1 -- Kalmar 08.2 -- Västervik 08.3 -- Öland 09. Västra Götalands län 09.1 -- Göteborg 09.10 -- Kungälv 09.11 Skara 09.2 -- Alingsås 09.3 -- Borås 09.4 -- Trollhättan 09.5 -- Skövde 09.6 -- Uddevalla 09.7 -- Lidköping 09.8 -- Herrljunga 09.9 -- Strömstad 10. Jönköpings län 10.1 -- Jönköping 11. Gotlands län 11.1 -- Visby 12. Östergötlands län 12.1 -- Motala 12.2 -- Linköping 12.3 -- Norrköping 13. Värmlands län 13.1 -- Karlstad 14. Örebros län 14.1 -- Örebro 14.2 -- Karlskroga 15. Södermanlands län 15.1 -- Nyköping 15.2 -- Katrineholm 15.3 -- Eskilstuna 16. Västmanlands län 16.1 -- Västerås 17. Stockholms län 17.1 -- Stockholm city 17.2 -- Södertälje 17.3 -- Upplands Väsby 18. Uppsala län 18.1 -- Uppsala city 19. Dalarnas län 19.1 -- Borlänge 19.2 -- Falun 20. Gävleborgs län 20.1 -- Gävle 20.2 -- Söderhamn 20.3 -- Hudiksvall 20.4 -- Bollnäs 21. Jämtlands län 21.1 -- Östersund 22. Västernorrlands län 22.1 -- Sundsvall 22.2 -- Örnsköldsvik 23. Västerbottens län 23.1 -- Umeå 23.2 -- Skellefteå 24. Norrbottens län 24.1 -- Piteå 24.2 -- Luleå 24.3 -- Kiruna
Solskenshistorier

Hemma efter 9 år!

2009-05-30 14:38 #0 av: Lena

Muffin är en grann huskatt som nu hunnit bli 12år. Sommaren 1997 lyckades han smita från sin familj i samband med en koppelpromenad. Nu är han lyckligt och väl hemma igen, men det skulle ta hela 9 år. Läs om Muffins märkliga historia!

Muffin är en hittekatt som kommer från Djurens Samarittjänst utanför Göteborg. När han var ca ett år gammal blev han adopterad av familjen Larsson, som redan hade honkatten Kajsa. Katterna kom bra överens och Muffin anpassade sig snabbt i sitt nya hem i  Göteborg.

Varje sommar brukade familjen ta med sig katterna på semestern, som de tillbringade i Varberg. Där fick katterna promenera i koppel. Hemma i Göteborg var de annars innekatter. En sommardag 1997 blev Muffin skrämd och lyckades slita sig ur kopplet. Inom loppet av en sekund var han spårlöst borta.

Familjemedlemmarna gjorde allt som stod i deras makt för att återfinna Muffin. De letade, satte upp lappar, ringde polisen och bad om goda råd från Djurens Samarittjänst. De gick även runt till alla grannar i området. Men Muffin var som uppslukad av jorden. Semestern tog slut samtidigt som hoppet började sina. Familjen fick åka hem utan sin kära katt Muffin. Månaderna gick och blev till år. De insåg till slut att de troligen aldrig mera skulle få se honom.

Vintern 2006 var ovanligt sträng i hela landet. En kall vinterkväll dök det plötsligt upp en smutsig och hungrig katt på altanen till ett hus i Varberg. I huset bodde en familj med hjärtat på rätta stället. De lät den frusna kissen komma in och värma sig. Kissen var både trött och hungrig. Den åt som en häst och sov sedan både länge och väl inne i den sköna stugvärmen. Plötsligt fick kvinnan i huset se att kissen hade en öronmärkning.

Efter ett par dagar fick familjen Larsson ett telefonsamtal från Varberg. "Jag tror att vi har er katt här" sade den kvinnliga rösten i andra änden. Det verkade först osannolikt för det var ju trots allt 9 år sedan Muffins försvann. Men ID-märkningen stämde med den som Muffins hade haft. Det blev ilfart med bil ned till Varberg där ett kärt återseende väntade. För visst var det katten Muffin som hade återkommit.

 

Muffin efter återkomsten

Muffin efter återkomsten

 

Muffin var, förutom att han var ganska smutsig, inte illa medfaren på något annat sätt. Han var vid gott mod och visade inga tecken på skygghet. Var hade han varit alla dessa år och varför hade ingen upptäckt hans öronmärkning? Dessa frågor får vi aldrig veta svaret på.

En sak är dock säker, utan ID-märkningen hade Muffin aldrig hittat hem.

Har du inte ID-märkt din katt så gör det redan idag, imorgon kan det vara försent.

Muffin är idag en mycket nöjd och glad katt som bor hos sin Lill-Husse som vid förvinnandet var 17 år och nu hunnit bilda egen familj. Att han är en högt älskad kisse behöver knappast nämnas.

© Lena

//Lena - sajtvärd Hittekatter iFokus & medarbetare Katter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2009-05-30 14:52 #1 av: Alexej

9 år! Det är fantastiskt!

Jag hade också en katt en gång, en hittekatt. Tror hon var en Norsk Skogblanding. Molly-Polly Vasstand.

Hon var jätterädd för alla och allt. Gick bara till hennes kattoalett bakom soptunnan och snabbt in igen. Men en tidig morgon kom hon inte in. Jag gjorde allt, massviss med lappar, polisen och fick en artikel med i tidningen. Tittade på jättemånga liknande katter. Men inget.

Är säker på att hon blev stulen. Hon är ID-märkt och står fortfarande på mitt namn. Det är snart 10 år sedan men jag hoppas fortfarande...

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2009-05-30 15:21 #3 av: Lena

Den här sanna historien visar att man aldrig ska ge upp samt hur viktigt det är med ID-märkning!

Har du inte ID-märkt din katt så gör det redan idag, imorgon kan det vara försent.

//Lena - sajtvärd Hittekatter iFokus & medarbetare Katter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2009-05-30 23:10 #4 av: Debattia

Helt fantastisk historia. Här ser man också hur lätt dom kan försvinna och hur viktigt det är med id-märkningen.

Anmäl
2009-06-22 12:03 #5 av: E-meli

Helt fantastiskt ! Så kul ! :D

Anmäl
2009-07-01 21:46 #6 av: quinn

Visst är det fantastiskt. Jag vet att de kan dyka upp igen men just nu känns det tufft att inte få se Nicke på flera år.

Hade själv en arb kamrat som en dag fick ett tel.samt till jobbet. hon jobbade inte den dagen men kvinnan berättade att en katt råkat i bråk med hennes katt. Katten var öronmärkt och stod på min arb. kamrat som 7 år tid ägt katten men pga avundsjuka från kattens sida då bebis kom i huset hade katten lämnats till en svåger 2 mil bort.   katten försvann kort därpå.

Nu hade alltså katten dykt upp dit familjen flyttat 3 mil från hans dåvarande hem. 

nu befann den sig alltså inte långt borta ifrån sin älskade första matte, men hur hittade han? och så fick han komma hem förståss.

katter är ett fantastisk djur! //quinn     " hjälp Nicke hitta hem"

 

Anmäl
2009-08-03 19:24 #7 av: Hennum

helt otroligt, den där historien. Men nu har ja bara o fortsätta hoppas angående Bertil. Har ju trots allt inte hört något dåligt än.

Anmäl
2009-09-19 01:20 #8 av: MissGreen

kissar är märkliga och fantastiska djur. är det rovdjursinstinkten som gör att en del sticker ut i friheten och lämnar oroliga mattar och hussar bakom sig?

det är tur att många klarar sig så pass väl ändå som dom tycks göra.

 

Anmäl
2009-12-19 15:11 #9 av: misty89

helt otroligt! Skrattande

Anmäl
2010-01-06 23:15 #10 av: Mirjami-78

Vilken härlig historia!!!Skrattande

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Anmäl
2010-01-06 23:40 #11 av: Hawknestgrove

ja den visar att man inte ska tappa hoppet!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-02-10 03:26 #12 av: Yred3

Natten mot torsdag försvann vår KISSE, i Boden.

Sonen kom hem med honom för snart 7 år sen, då var han ca 10-12 v gammal. Magrare kattunge har jag aldrig sett. Han var även mycket skygg, rädd för flickor och barn. Efter ett år fick jag veta vad som hade hänt. Men med mycket kärlek löser man nästan allt, och att han fick vara med hela tiden, ha någon nära. Han är grårandig med vit fyrkant på bröstet, vita "sockar" på tassarna, skimrar i gult på magen. Saknar en klo fram. Han är utekatt som brukar komma hem, han är vaccinerad men inte kastrerad, och dessvärre inte ID-märkt. Har haft många halsband, är utan nu. Han är mycket klok, lyder familjen. Vi såg kattspår dagen efter och även nästa dag, men sen har vi sett något.Vi var borta under dagen. Vi har fått mycket snö, haft -25 grader på natten. Han har varit borta tre gånger under dessa 7 åren. Har stort revir, men har inte märkts i närområdet. På semestern när han reser med oss är han innekatt och går på låda. När vi åker till stugan ligger han i någons knä. Känner igen ljudet från våra bilar, så jag har åkt runt och tittat.

Anmäl
2010-02-14 22:16 #13 av: Hawknestgrove

Oj... inte kastrerad, då kan han gå långt.......

jag tar och flyttar ditt inlägg till rätt avdelning!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2010-02-19 17:10 #14 av: E-meli

Jag har haft katter hela mitt liv. Det kanske inte är så länge men har alltid haft både katt och hund undermina 14 år :))

Vi har haft mest utekatter eftersom vi bor på en bondgård ochkatterna har förökat sig.

4 av våra katter flyttade eftersom våran granne matade dom(men vanlig "människomat") Och i såg  nog inte nån av katterna på flera år. En dag så kom en av katterna hem. Han var sjukoch låg bara ner. Det verkade som om han hade ätit något gift elr nått. För han var helt uttorkad. Vi försökte rädda honom men han var redan för sjuk. Min pappa tog med honom och sedan sköt dom honom så han slapp lida. Men jag tycker fortfarande det är lite lustigt att han kom hem när han va sjuk och la sig utanför huset och jamade...

Anmäl
2010-02-23 23:12 #15 av: Hawknestgrove

Ja sån katthållmning är ju den sämsta tänkbara.  KASTRERA!!!!!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-04-06 19:34 #16 av: [SoooL]

Underbar historia! Man blir alldeles varm i kroppen över ett så lyckligt slut.

Anmäl
2011-04-06 19:34 #17 av: [SoooL]

Dubbelpostning.

Anmäl
2015-04-13 12:33 #18 av: Siggebus

Jag funderar på en sak: Gör man fortfarande tatueringar i öronen eller chippas alla nu för tiden?
Tänker också vilket som är bäst? Tatueringen ser man ju med en gång att de har men chippet?
Vad tycker ni är bäst?

Anmäl
2015-04-13 14:38 #19 av: Uppkatten

Det finns möjlighet att tatuera också. Har man en katt som ska gå ute så tycker jag att man bör ha både chipmärkning och öronmärkning.  Öronmärkningen är visserligen mer "synlig" men blir ofta otydlig och svårtydd med åren. Chipmärkningen kräver att katten scannas av men är lättare att söka på i registren (d v s du får fram ett korrekt ID-nummer som du kan använda när du söker kattens ägare).

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.